Vecka 2, Dag; okänd.

Det började bra. Väldigt bra, det här med mission slimfit.
Men det desperata suget efter kolhydrater tog över. En frestelse av potatis, ostbågar och tårta. Som en mardröm för en diet-nazist. Men man kan väl alltid börja på måndag?



Vecka 1, Dag 1.

Idag skulle det bli nystart Delux. Och det blev det jag lova.
Den här nystarten har jag liksom lovat mig själv hundra gånger. Men nu jävlar!

Dagen startade med att resa ut varenda lite otäck kolhydrat som överlevt i mitt kylskåp. Och fylla på med snygga grönsaker. Och dessutom en tur till gymmet, så nog är det en godkänd start!

Frukost:

2 Ägg. Pastrami och Kaffe.

Middag:
Baconlindad Kyckling. Morötter och Hari coverts.

Efter gymmet:
Youghurt med blåbär.




På gymmet:
40 min intervall löpning.
Arm- & magmaskiner.


Stolt som en tupp.

Idag klämde jag mitt personbästa på en halvmil. Och ingen kan vara gladare än jag. För helt ärligt hade jag inte ens trott, att jag någonsin skulle springa. Ever.

För exakt tre måndader skrev jag det här.
Och nu är det en månad kvar innan året är slut. Nu återstår bara 3 kilon. 3 KILON!
Det är vansinnigt! Och vid tanken av vart jag var för ett år sedan gör mig tårögd. Jag kan inte annat än klappa mig själv på axeln och konstatera;

Bra jobbat!


Efter många om och men...

...lyckades jag övertala mig själv att släpa mig iväg till gymmet i alla fall. Väl där är det ju inga problem alls. Då är det bara att pumpa gärnet. Men det är galet vad kroppen anpassar sig. Efter det långa uppehållet är konditionen riktigt illla, och det är bara att börja om med intervallträningen. YEY!

Min toksnygga outfit igår. Slimmade träningsbyxor och stövlar. Hot chic!



Stel som en pinne!

Frågan är om man kan ha en bättre Tisdag.
Träningsvärken smyger sig på efter gårdagen. Regnet vräker ner och det börjar dra ihop sig för en promenad in till stan. Frågan kvarstår varför ingen uppfunnit teleportören för människan än....?

Igår testade jag på Zumba.
Svårt. Jag beundrar de som har "rythmen i blodet", för det har verkligen inte jag! Jag kände mig aningen felplacerad och stel. Att dömma efter mina steg så kunde jag lika väl tränat karate som zumba.... Ja, ni förstår vad jag menar.

Nu: Lunch!

Ha en bra dag!




Utan mina mål vore jag fet.

Jag kom att tänka på nyårslöften.
Det är snart dax att inbilla sig om nya löftet som ska hållas.

Jag lovade mig själv att gå ner till vikt: xx kg.
Nu insåg jag att det är ca 4 månader kvar av året och jag har en liten bit kvar till mitt mål. Det handlar om ungefär 10% av min vikt. Det vore ju fjantigt att ge upp nu, för än är inte året slut.

Så nu jävlar ska det svettas.
Idag skaffade jag mig ett gymkort och veckans första pass är redan fixat. I morgon står simmning på schemat, men frågan är om jag kan röra mig imorgon....?



Poop?

Nu vankas det middag.
Kan ni gissa vad?

Det krävs förberedelser...

Jag vek mig av skratt när marinaden var i och det mer och mer började likna...ja...lösbajs. Vad är det som är så roligt med bajs? Är jag fortfarande fem?

 


Skaka, skaka

Det är söndag och jag startar min dag med 2dl grädde och ½dl proteinpulver. Det är galet mättande och smakar gott. Vem vill inte ha en chokladshake till frulle?





Lata dagar!

Det bästa med söndagar är ju att bara vara.
Vakna när man vill och äta en seg frukost i lugn och ro. Gå runt i skräpkläder och bara svälla.


Vid frukostbordet funderade jag loss angående att göra en dokumentär om mig själv. Vilket jag personligen tror skulle vara galet roligt att göra. Att se det vore kanske, som någon en gång sa, inte lika underhållande. Medan jag gav J en preview tvärs över bordet, på engelska. Konstaterade han bara att jag lät som en leprecon....

Jag kan även konstatera att jag blivit en fitness-hitler, vilken jag aldrig har kunnat tro. Jag är fortfarande helt mör efter gårdagens powerwalk på 2 timmar. Men ändå pressar jag i mig protein och fett och överväger en löptur efter sjön. sick...


Vem har sagt att det ska vara äckligt att bli slimfit?

Perfekt såhär till mellanmål är ju bär och en REJÄL klick grädde.
Konstigt nog blir det aldrig äckligt heller, det som är konstigt är att innan jag började LCHF:a, hatade jag fett. Jag tyckte det var vidrigt med en extra klick smör på mackan. För att inte tala om känslan som dök upp vid tanken att bara äta en klick vispad grädde på en sked.

Nu kan jag komma på mig själv med att vara sugen på grädde. På kvällskvisten är det jag som hänger över gräddskålen och matar mig själv till ett belåtet; Mmm...mmmm. Sen stoppar jag mig själv för en kort stund och reflekterar över hur normalt detta är. Men tröstar mig med att fetma drabbar allt fler, och att det är slimfit jag vill bli. Och fortsätter äta!

Mums!

Så en hel del vispande blire!



RSS 2.0