I ärlighetens namn

För ett tag sen bestämde jag mig för att alltid vara ärlig.
Även om ärlighet mot andra alltid varit viktigt, så lovade jag mig själv att alltid vara ärlig mot mig själv.
Och inte lägga min tid på onödiga känslor från andra människor. Utan låta karma ta hand om det. Hur klyschigt det än låter känns det så bra.
 
Självklart är det skillnad på vilja vara ärlig och vara ärlig.
Lite som "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Men hur duktiga andra människor än är på att använda det uttrycket så säger det ingenting. Slå sig på bröstet och hävda att det är okej att behandla andra som skit för att man nångång själv känt sig orättvist behandlad.Tycka att de har förtjänat det istället för att öppna käften och tömma hjärtat är ju inte vad det handlar om.
 
Häromdagen blev kallad "Oäkta vän".
Och jag antar att det tog extra hårt eftersom det känns så otroligt orättvist. För att jag känner att jag inte fått vara en vän. Men en äkta vän ska väl alltid finnas där, vart var du alla gånger en vän behövdes?
 
Hur som helst känns det lättare när man tror på "det du ger andra får du själv tillbaka" och att de äkta vännerna består. Precis som det där med stjärnorna.....
 
 

Längtar frammåt.

Nedräkning har börjat på riktigt, tills det är dags att träffa vår lilla skatt.
För plötsligt har det blivit v.36 och bara 33 dagar kvar! Vilket är skrämmande och helt underbart på samma gång.
 
Checklistan prickas flitigt av. Men även om listan med allt från strumpor till salva är dubbelkollad miljoner gånger, så är det svårt att känna sig förberedd. Magen växer och de små fossingarna trycker på, men att det kommer från en liten människa på ca 46 cm (!!!) känns obegripligt. Det är svårt att föreställa sig känslan när den lilla handen för fösta gången greppar tag i fingret.
 
Å, sen har vi ju fått hem vagnen. Det blev en Brio Smile, den är så fin!!
Och så otroligt smidig och smart. Så det är svårt att hålla sig från att racea runt i hela huset.
 
 

När tiden flyger iväg...

Det är nästan läskigt hur tiden tenderar att bara försvinna.
Nyss var det sensommar. Plötsligt har det blivit Oktober, kylig luft och färgsprakande trädkronor. Och det var nyss vårat vardagsrum bestog av berg av spackeldamm och kändes som en never ending story....
Men plötsligt vart det klart. Och alla nyanser föll på plats som ett smäck. Hade aldrig trott att det kunde bli bättre!
 
Så klart ska ni få en kik...
 
 
 
Snyggt från golv till tak..
 

RSS 2.0