När passiviteten är på max.

Söndag.
Den inofficiella slödagen. Just idag är jag och mitt bakishuvud extra glada att veckans sista dag exixterar.  Jag hade ett försök till ett återupplivnings-heat, och pepprade med melon och apelsinjuice. Men det verkade inte fungera. Så jag har mest tittat på hur gräset rör sig till vinden.

Det uppenbarade sig för mig idag att jag börjar bli för gammal för festligheter. Efter två kalas avfirade känner jag mig som en stelopererad sengångare. När det inte alls var länge sen jag kunde göra det dubbelt upp, vika mig dubbel och gå på händer och ändå vara piggare. Hm.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0