bloggbyte!

 
Suget efter att blogga har fått tag i mig... 
Mycket har hänt sen jag skrev här sist. Men nu byter jag till chsen.blogg.se 

Världens bästa unge!

Just nu ligger jag och drar mig i sängen bredvid skrutten. Jag väntar på att hon ska vakna!!! (Mirakel!!) 
Det är så mysigt att se henne sova och för varje litet andetag älskar jag henne mer o mer. 

Snart 5 månader har gått. Det är nu jag börjar förstå att jag är mamma. Har koll på nappar, minivantar, mig själv och INTE glömmer skrutten i hallen när stressen kryper på. Och jag älskar verkligen att vara hennes mamma. ❤️

Även om man får 9 månader på sig till förberedning, så går det inte. Jag hade aldrig räknat med detta enorma känslohav och att det mest fantastiska i livet finns i en sån liten kropp. Och det dessutom är på riktigt! 

Vi har även börjat smaka lite mat, och det tycker lilla s är riktigt intressant! Gröt med bananmos är kanske det bästa hon vet. Dock... Börjar jag fundera vart sjutton tiden tog vägen, hon var ju nyss ett sovande knyte. 



3 månader senare...

Inte en lugn minut.
Allt har rullat på i en hiskeli fart, och i söndags blev Skruttis 3 månader! Det är nog nu vi håller på att vakna ur lyckodimman, och inser att det är verklighet. Att våran skatt är våran och kommer finnas hos oss för alltid! ❤️


Dagarna fylls av skratt, mat och blöjor så klart! Men starten va lite tuff, både öroninflammation och magont. Då gör det ont i hjärtat när den lilla är ledsen. Men efter medicin, droppar och sånt verkar det ha lugna ner sig. Tack säger vi o knackar hårt i trä!! 

 
Morgonmys. 



Lycka

Redan den 10 november valde vår lilla tös att kika ut. Världens bästa farsdagpresent!

Just nu lever vi i vår lyckobubbla och försöker greppa att det är verklighet. Det går liksom inte att beskriva vilken mäktig känsla som infinner sig. 

Allt gick väldigt snabbt, men bra. Och att föda barn är riktigt häftigt!
Återkommer sen!







8 November

Frågan är om man kan längta ihjäl sig?
Just idag är det 14 dagar kvar till BF. Imorgon går vi plötsligt in i v.39. Och jag undrar vart tiden tagit vägen, samtidigt som varje dag känns som en evighet.
 
Att tänka på annat är otroligt svårt, med tanken på att ta på sig strumporna är en "work out".Och dagens agenda består av 57 toalettbesök. Och allra heslt varje gång magen drar ihop sig och allt som går att tänka är; "Är det dax? Är det dax?"
 
 
 

I ärlighetens namn

För ett tag sen bestämde jag mig för att alltid vara ärlig.
Även om ärlighet mot andra alltid varit viktigt, så lovade jag mig själv att alltid vara ärlig mot mig själv.
Och inte lägga min tid på onödiga känslor från andra människor. Utan låta karma ta hand om det. Hur klyschigt det än låter känns det så bra.
 
Självklart är det skillnad på vilja vara ärlig och vara ärlig.
Lite som "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Men hur duktiga andra människor än är på att använda det uttrycket så säger det ingenting. Slå sig på bröstet och hävda att det är okej att behandla andra som skit för att man nångång själv känt sig orättvist behandlad.Tycka att de har förtjänat det istället för att öppna käften och tömma hjärtat är ju inte vad det handlar om.
 
Häromdagen blev kallad "Oäkta vän".
Och jag antar att det tog extra hårt eftersom det känns så otroligt orättvist. För att jag känner att jag inte fått vara en vän. Men en äkta vän ska väl alltid finnas där, vart var du alla gånger en vän behövdes?
 
Hur som helst känns det lättare när man tror på "det du ger andra får du själv tillbaka" och att de äkta vännerna består. Precis som det där med stjärnorna.....
 
 

Längtar frammåt.

Nedräkning har börjat på riktigt, tills det är dags att träffa vår lilla skatt.
För plötsligt har det blivit v.36 och bara 33 dagar kvar! Vilket är skrämmande och helt underbart på samma gång.
 
Checklistan prickas flitigt av. Men även om listan med allt från strumpor till salva är dubbelkollad miljoner gånger, så är det svårt att känna sig förberedd. Magen växer och de små fossingarna trycker på, men att det kommer från en liten människa på ca 46 cm (!!!) känns obegripligt. Det är svårt att föreställa sig känslan när den lilla handen för fösta gången greppar tag i fingret.
 
Å, sen har vi ju fått hem vagnen. Det blev en Brio Smile, den är så fin!!
Och så otroligt smidig och smart. Så det är svårt att hålla sig från att racea runt i hela huset.
 
 

När tiden flyger iväg...

Det är nästan läskigt hur tiden tenderar att bara försvinna.
Nyss var det sensommar. Plötsligt har det blivit Oktober, kylig luft och färgsprakande trädkronor. Och det var nyss vårat vardagsrum bestog av berg av spackeldamm och kändes som en never ending story....
Men plötsligt vart det klart. Och alla nyanser föll på plats som ett smäck. Hade aldrig trott att det kunde bli bättre!
 
Så klart ska ni få en kik...
 
 
 
Snyggt från golv till tak..
 

Tusen nyanser av beige.

Appråpå det här vardagsrumet.
Det är egentligen nu det roliga börjar. Val av tapeter, golv och färger. Igår var vi på spaning. Och vi råkade på en riktigt bra färg-person. Pang-boom-schoom så hade hon plockat fram precis vad vi tänkt oss. Och både jag och P satt med hakorna i golvet och var ytterst imponerade. Så härligt med rätt människor, på rätt ställe!
 
Så nu handlar det bara om att hitta den rätta nyansen av beige. Vilket låter simpelt. Men eftersom jag är en nyans-knarkare är det en viktig detalj.... För när det kommer till vitt, vitt, svart känner jag mig något mättad. Så farväl lantliga shabby chic!
 
 

Det luktar höst och spackel...

Känner att det är dags att knappra in några ord här...
Svårt att hinna med när allt rullar på så obegripligt fort. Det har redan hunnit bli September, med hösten i luften. Men det njuter jag av!
Mellan vardagsbekymmer, bebisplanering och allt annat, har vi även dragit igång den stora renoveringen av vardagsrummet. Skitkul!
 
& Bebis
Jag håller verkligen på att längta ihjäl mig efter att denna lilla krabat ska kika ut. När det är dags så klart!
Det sprattlar och bökas mer och mer för varje dag, och det blir desto mer påtagligt att den lilla ninjan snart ska få vaggas i famnen. För nedräkningen har liksom redan börjat. 79!! dagar kvar.
Och tack och lov har vi vår lilla checklista som prickas av, annars är jag osäker på hur jag skulle överleva detta.
 
 

Tillbaka till dagarna sju.

Nu är jag tillbaka till verkligeheten efter en veckas vila med familjen magen och mig själv. Med tårna nerborrade i sanden och en stekande sol i nyllet, var det skönt att rensa huvudet. Även om sanden inte låg mer exotisk än i Danmark, dock med värme som i turkiet, så behövdes det.
 
Jag och magen...
Veckorna rullar på och vi är redan i vecka 25. Skrämmande fort går det, och det känns som det snart är November. Och nog är det en liten ninja som bor därinne, för nu känns dom små sparkarna mer och mer. Otroligt häftigt!
Annars är det mesta som vanligt, förutom att jag känner mig som en heffaklump som bara hungrar efter kakor. För kakor har blivit mitt craving.
 
 

Tusen tankar

Igår va vi på det efterlängtade ultraljudet. Det var rörande att se våran lilla korv på skärmen. Dom sprattlade små fossingarna...
Bebis såg hel och frisk ut. Och vi fick ett nytt BF, den 22 November är det tänkt att h*n ska kika ut. Så på fredag börjar v.20 om igen. Det känns som en evighet kvar tills dess, men det är bra att det finns plats för alla tankar. Som snurrar på maxfart.
 
Det känns otroligt lättande att veta om det är en han eller hon som ska kika ut. Dels praktiskt, kläder, färger och namn. Men också mentalt. Ett steg närmre att lära känna den lilla krabaten som är så efterlängtad!
 
 

Fjärilar i magen

Idag har det hunnit bli v. 20 för lilla bebis. det är nästan läskigt vad tiden går fort. Halva tiden har passerat och det känns som det bara var någon vecka sedan jag satt på toalettgolvet och tårarna sprutade av lycka.
Andra halvlek får mer än gärna passera lika fort. För nyfikna det är vi på vem vår ninja är. Det har börjat rumla runt mer i magen och känslan av att någon bor där, blir mer o mer verklig.
 
Imorgon ska vi upp med tuppen. Det har äntligen blivit dax för ultraljud. Det ska bli fruktansvärt spännande, att få en kik på den lilla krabaten. Och det är med fjärilar i magen vi har bestämt av vi ska  ta reda på om det blir en han eller hon.
 
 
 
På rundan på stan var det ju ett måste att kika på bebiskläder. Och ivern fick överhand och dessa fick följa med hem. Mini....
 

Semester.

Jag och magen har precis slängt ikull oss på sängen för en liten lur. För äntligen har den efterlängtade veckan kommit. Sommarens första lediga vecka. 7 dagar semester med fåtal tider att passa. Så man njuter bäst helt enkelt. Avslutade dessutom en toppen helg precis, så en bättre start går väl knappast att få.
Skratt, god mat och mys. Och ett extra finbesök.
 
Hoppas ni haft en fin midsommar!
 
 

v.19

Med risk för att detta kommer bli en gravidblogg. Men allt som snurrar i huvudet andas ”bebis”. Idag går vi in i vecka 19. Det är galet vad tiden går fort, snart har halva tiden gått och det känns som bara några veckor. Men en evighet tills han/hon vill kika ut.

Vår ninja har hunnit bli ca 15cm (huvud/stjärt) och väger 170-220g under veckan. Det är rörande vad kroppen kan greja på egen hand. Och nog börjar det märkas att man inte är samma atlet som innan. men det står inte på förrens resten av tiden plötsligt susat förbi.

 

Ett yrväder med ena foten på jorden och den andra överallt. Bor i det folkkära Dalarna med min fästman, hund och katt! Här har jag lämnat plats till inredning, shopping och allt pyssel som händer i huset. Men också en bit av mitt ego. Så läs och inspireras!

bloglovin



RSS 2.0